Om ämnet "vad jag stör mig på". Det sägs att det man stör sig på hos andra, är något man själv har en släng av. Det förstår jag inte alls logiken i, i alla fall inte just nu, efter en lång dag på jobbet, halvsovandes i soffan.

Om ett par saker jag stör (med "stör mig" menar jag att det retar upp mig eller gör mig "lite" förbannad till vardags):

* Människor som pratar tyst. Av den enkla anledningen att jag faktiskt inte hör ett dugg då! Vid vissa tillfällen ser jag faktiskt bara att munnen rör sig på människan i fråga, men hör inte ett endaste ord av vad som mumlas! Då får jag lust att bara be dem tala ur skägget, haha. Själv pratar jag rätt snabbt och otydligt ibland, men inte tyst! Vuxna människor bör kunna prata med normal samtalston!

* Människor som ska försöka framstå som/vara så jävla helylle och Guds bästa, gulliga barn. Åh, jag vågar inte skriva vad jag vill här, haha. Raderat flera gånger om nu. Har svårt för präktiga människor, kort och gott. Präktig för mig är att leva som en hämmad nunna.

* (Det här är helt politiskt inkorrekt, men det är ju jag i ett nötskal, så..) Jag kan bli väldigt irriterad när människor väljer en partner som JAG tycker är ful! (Jag vet, skjut mig i huvudet!). Jag kan verkligen vilja säga till vissa "Gud vilken ful tjej/kille du har! Varför då?". Detta gäller dock ingen av mina vänner, haha. Jag vet inte varför det provocerar mig! Det är liksom inte den "fula" killen/tjejen jag stör mig på, utan på den som är tillsammans med honom/henne.

* Jag stör mig på folk som står och delar ut metro eller City-tidningen vid t-banan. "Folk" är alltså "folk" som har det som ngn typ av jobb, att stå där folk går av bussen t.ex., för att dela ut tidningarna. Bara det att dessa tidningar har ju egna "lådor" de ligger i, överallt. Vill man ha en tidning så är det bara att ta, utan att ett miffo ska stå och vifta med den! Jag tar ALDRIG emot tidningen av den som står och delar ut, jag tar den själv, demonstrativt, 5 meter därifrån :D.

Ett litet axplock ur min bittra vardag var det :D