... är min förmåga att bli arg, och sedan låta det påverka allt. Satt och skrev en jobbansökan och hade världens mest positiva flow. Sedan tillät jag en människa sabba det genom att ta åt mig av hennes bristande tålamod och humör. Fan fan fan vad jag måste öva på att INTE ta åt mig och bli arg på grund av andra människors val! Och om jag nu blir arg, så ska det fan inte förstöra allt annat och färga av sig på hela dagen..

Däremot kan min ilska göra mig ganska driftig, haha. Kan passa på att ta upp ett ämne som gör mig smått vansinnig, när jag ändå är igång!

En del av arbetsuppgifterna inom förskolan är att dagligen jobba med "genusproblematiken". Står skrivet i verksamhetsplanen att vi självklart ska främja jämställdheten mellan pojkar och flickor och så vidare. Jobba för att INTE förankra märkliga könsroller och liknande hos barnen. Hos oss finns det inga tankar eller idéer om att pojkar ska leka med en sak och flickor en annan. Vi har inga dockvråer som uppmanar till någon jävla stereotyp hemmafrulek eller så. INGEN flicka ska få inbankat i skallen att hon måste leva i ett prinsessrosa moln, och INGEN pojke ska tro att han måste älska Spiderman och srik&vrål-lekar.

När jag gick inne på H&M häromdagen höll jag fan på att få ett nervsammanbrott. Redan på Bebisavdelningen är ALLT uppdelat efter kön. ALLA flickkläder är rosa och vita med Hello Kitty, och ALLT till pojkarna är blått och svart med Spiderman, Blixten eller Rorry! VARFÖR gör man sån ENORM skillnad på kläder till nyfödda pojkar och flickor? Jag tycker absolut inte att man behöver sätta på en pojke en Hello Kitty-tröja "bara för att", jag tycker inte ens att kläder till så små barn behöver vara så jävla olika! Det behöver inte finnas en massa volangklänningar till bebisflickorna! Om det bara fanns bra, sköna, smarta, funktionella kläder till både pojkar och flickor, i alla färger, med "normala" tryck (typ djur eller något) så skulle inte alla sexistiskt förtryckta och hjärndöda morsor tvinga på sina småtjejer enbart gulligullkläder. Dessa små flickor skulle då SLIPPA att få "Hej jag är en ömtålig, finklädd liten tjej som måste var svinperfekt i alla lägen"-stämpel för resten av livet, och skulle kanske kunna växa upp till starka, självständiga kvinnor som kunde välja själva vilken roll de vill ta på sig!

Vi har några suveräna föräldrar på min förskola som tar på sin treårige son strumpbyxor, eftersom det är praktiskt, skönt för honom och smart så här i höst/vintertid när det är mycket lager på lager. Han har dem i olika färger och mönster, och är superfin! En tjej som har MINDRE suveräna föräldrar kom med kommentaren att "Killar kan inte ha strumpbyxor!!". Hennes mamma stod vid ett annat tillfälle och diskuterade med mig att "Ja men xxx VÄGRAR ju allt som inte är rosa eller lila, så jag köper bara sånt nu, annars tar hon inte på sig det". SKITSNACK OCH LARV! Det är DU som bestämt, från början, att hon ska ha rosa kläder! Det är DU som stegar in i alla butiker och proppar kassen full av kläder i prinsessanda! INTE din fyraåring! Om du från början hade gett henne möjlighet att bära alla typer av klädesplagg så hade det varit fullt naturligt för henne idag! Hon är dessutom en sådan liten flicka som bryter ihop om hon spiller på sig eller blir smutsig, och utrbrister då "Min fina klänning!". Är det normalt att man ska tänka och resonera så när man är fyra år? Har man fått sunda och vettiga värderingar och uppfostran av sina föräldrar då?

Nej.




Måste i alla fall ge en massa cred till Polarn o Pyret som är svinbra på att ha funktionella och neutrala barnkläder!
Heja er!